måndag 24 september 2012
måndag 17 september 2012
fredag 14 september 2012
Hemma från dårhuset
Så kändes det nästan när man fick packa väskan och bege sig hemåt imorse.
Sista natten var extrem. Delade rum med 3 andra. 1 82 åring som hette Allan som hade ngn grus i gallgången. Oklart hur det skulle behandlas. En kille som ursprungligen kommit in med en uppskuren hand men som p.g.a smärtstillande fått en jätteförstoppning. Han hade inte ätit på 4 dagar utan bara spytt och han hickade hela tiden i 5 dagar samtidigt som han hade frossbrytningar och djävligt ont i spända magen.
Mitt emot låg en cancerpatient 58 år. Stabil trevlig man från Österlen som försökte se positivt på allting. Hade opererat bort en del av tjocktarmen och en del av tunntarmen och fått stomi påse.
Hur som helst inför sista natten hade jag inte kunnat sova en blund de 2 tidigare nätterna pga smärta och störande medpatienter (snarkningar etc).
Vi tonade in natten med ett djävulskt hickande. Sedan när det släcktes skulle Allan lösa korsord. Fick han inte av sköterskan som sa till han att lägga sig och släcka. Klart trodde man. Men Allan höll på i ca 20 min att rumstera runt och jag tittade upp efter ett tag och såg han borta vid min säng. Då frågade han ska vi inte låsa dörren. Vilken dörr frågade jag. Dörren in. Men då kommer inte sköterskorna in sa jag. Det är ju dörren till korridoren. Efter pallaver i ca 5 min får han klart för sig att vi är på sjukhus och inte hemma så vi behöver inte låsa. Klart trodde man. Icke som i dvala tittar jag upp kanske 15 min senare ser en gestalt hos grannen mittemot och tänker cancerpatienten brukar inte va uppe och snurra så. Nej mycket riktigt Allan igen som stod och fibblade och skulle som han sa stänga ner radion. Radion var det instrument som kontrollerade smärtstillande tillförseln till cancerpatient Gert 58 år. Fick ringa på sköterskan då. De plockade ut Allan och han fick sova i köket framkom det. Väl så kan ff inte somna cancer Gert snarkar de mest fruktansvärda snarkningar man kan tänka sig. Har aldrig hört ngt som ens är i närheten. Med öronproppar i låter det som de värsta snarkningarna man hört ff och det är helt djävla kört att sova trots man e helt slut. Ok går upp och skrämmer livet ur en ensam syster som sitter och läser en bok och ber om en sömntablett.. Till slut somnade jag.
En djävligt tuff vecka är nu slut. Fan vad skönt. Tuff pga jobbiga medpatienter, feldiagnoser, för lite resurser väntan, sticka för att ta blodprov etc. Dela rum med 4 pers funkar liksom inte jättebra. Fy fan för svenska sjukvården. Den bör man i det längsta undvika. Undra var alla skattepengar tar vägen. Inte till sjukvården iaf.
Sista natten var extrem. Delade rum med 3 andra. 1 82 åring som hette Allan som hade ngn grus i gallgången. Oklart hur det skulle behandlas. En kille som ursprungligen kommit in med en uppskuren hand men som p.g.a smärtstillande fått en jätteförstoppning. Han hade inte ätit på 4 dagar utan bara spytt och han hickade hela tiden i 5 dagar samtidigt som han hade frossbrytningar och djävligt ont i spända magen.
Mitt emot låg en cancerpatient 58 år. Stabil trevlig man från Österlen som försökte se positivt på allting. Hade opererat bort en del av tjocktarmen och en del av tunntarmen och fått stomi påse.
Hur som helst inför sista natten hade jag inte kunnat sova en blund de 2 tidigare nätterna pga smärta och störande medpatienter (snarkningar etc).
Vi tonade in natten med ett djävulskt hickande. Sedan när det släcktes skulle Allan lösa korsord. Fick han inte av sköterskan som sa till han att lägga sig och släcka. Klart trodde man. Men Allan höll på i ca 20 min att rumstera runt och jag tittade upp efter ett tag och såg han borta vid min säng. Då frågade han ska vi inte låsa dörren. Vilken dörr frågade jag. Dörren in. Men då kommer inte sköterskorna in sa jag. Det är ju dörren till korridoren. Efter pallaver i ca 5 min får han klart för sig att vi är på sjukhus och inte hemma så vi behöver inte låsa. Klart trodde man. Icke som i dvala tittar jag upp kanske 15 min senare ser en gestalt hos grannen mittemot och tänker cancerpatienten brukar inte va uppe och snurra så. Nej mycket riktigt Allan igen som stod och fibblade och skulle som han sa stänga ner radion. Radion var det instrument som kontrollerade smärtstillande tillförseln till cancerpatient Gert 58 år. Fick ringa på sköterskan då. De plockade ut Allan och han fick sova i köket framkom det. Väl så kan ff inte somna cancer Gert snarkar de mest fruktansvärda snarkningar man kan tänka sig. Har aldrig hört ngt som ens är i närheten. Med öronproppar i låter det som de värsta snarkningarna man hört ff och det är helt djävla kört att sova trots man e helt slut. Ok går upp och skrämmer livet ur en ensam syster som sitter och läser en bok och ber om en sömntablett.. Till slut somnade jag.
En djävligt tuff vecka är nu slut. Fan vad skönt. Tuff pga jobbiga medpatienter, feldiagnoser, för lite resurser väntan, sticka för att ta blodprov etc. Dela rum med 4 pers funkar liksom inte jättebra. Fy fan för svenska sjukvården. Den bör man i det längsta undvika. Undra var alla skattepengar tar vägen. Inte till sjukvården iaf.
torsdag 13 september 2012
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)